Rättigheter och skyldigheter i vården

Hälso- och sjukvårdslagstiftningen i Sverige är uppbyggd kring vårdgivarens och vårdpersonalens skyldigheter och är därmed en så kallad skyldighetslagstiftning, det vill säga det framgår indirekt av lagtexten vad patienten kan förvänta sig av vården.

En rättighetslagstiftning har övervägts. En sådan skulle innebära att patienten kunde få sin sak prövad i domstol. Förslaget har avförts, bland annat eftersom det skulle innebära stora svårigheter att precisera rättigheternas innehåll.

Vårdgivarens skyldigheter finns beskrivna främst i hälso- och sjukvårdslagen (HSL), tandvårdslagen (TvL), patientlagen (PL), patientdatalagen (PDL) och personalens skyldigheter i patientsäkerhetslagen (PSL).

I flera fall är paragraferna i lagarna likalydande men de riktar sig till olika målgrupper. Det finns också särskilda lagar om bidrag för glasögon till barn och om hälsoundersökning av barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Därtill finns särskilda bestämmelser i lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande med flera och lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan tillstånd. (Källa: vardhandboken.se )

På FOKUS Patient® har vi valt att lyfta den europeiska basen för patienters rättigheter i hälso- och sjukvård, ”European Charter of Patient’s Rights, se särskild flik med information) och länka det med den svenska lagstiftningen samt tillhörande andra typer av offentliga dokument som styr respektive område.

Här finns grunddokumentet om patienträttigheter att hämta som presenterades i Rom 2002, baserat på Nice-deklarationen om de grundläggande rättigheterna för EU-medborgare som numera finns i EU:s konstitution.